Det röda vinet kan ge allt från en lätt ögonbrynshöjning till en djup, tillfredsställande suck. Italien erbjuder hela spektrat.
Vill man kombinera vinupplevelsen med passande mat finns det några enkla tumregler att följa. Om du dessutom vågar överraska med något nytt på tallriken är succén given.
Innehållsförteckning
Italienskt rött vin och dess kropp
En utbredd föreställning om italienska rödviner är att de saknar kropp och eftersmak, vilket inte kunde vara mer osant. Om du har smakat på en Amarone della Valpolicella så vet du.
Vad är det då som avgör det som vi definierar som kropp och eftersmak? Först och främst får vi söka svaret i druvorna i italienska röda viner och deras sammansättning.
I den röda vindruvans skal finns det som skiljer det röda från det vita vinet, nämligen tanniner, även kallade garvsyror. Mycket tanniner skapar ett stort rött vin med god lagringsbarhet och lång, sträv eftersmak.
Druvor i italienska röda viner
Vill du få tag på ett italienskt rött vin med mycket tanniner ska du leta efter ett vin som är tillverkat på nebbiolodruvan.
Nebbiolodruvan har tjockt skal och därmed naturligt höga halter av tanniner. Kända varumärken med nebbiolo som bas är de piemontesiska stoltheterna Barolo och Barbaresco.
Om du däremot föredrar lite lättare viner med gracila tanninstrukturer finns det gott om alternativ. Kika speciellt efter sangiovese eller pinot nero (pinot noir).
Sangiovese är en känd blå druva i italienska röda viner som odlas mycket i Toscana. Den tycks vara Italiens mest odlade sort. Den utgör basen för storsäljarna Chianti Classico, Brunello di Montalcino, Morellino di Scansano och Vino Nobile di Montepulciano.
Den mer kräsna och svårodlade pinot nerodruvan odlas i mindre kvantiteter bland annat i Alto Adige, Trentino och Veneto och ger under goda år högt värderade viner med komplex struktur.
Det dyraste italienska röda vinet som går att köpa på Systembolaget är Barbaresco Crichët Pajé Roagna Azienda Agricola I Paglieri, 2014, som kostar drygt 15 500 kronor.
De mest sålda italienska röda vinerna i Sverige är Tommasi Graticcio Appassionato (på flaska) och Il Barone Rosso (box).
Gå på våra italienska vinprovningar i Stockholm!
Rött italienskt vin till maten: kombinera rätt är lätt
När du väl har hittat din favorit bland druvorna är det dags att välja mat som passar ihop med vinet (eller tvärtom).
Många av oss har en fredagseftermiddag stått och trängts på Systembolaget med den övermäktiga uppgiften att finna ett gott italienskt rött vin till lördagskvällens bjudning.
Just i den stunden är det riktigt skönt att bli lite grann italienare. Basta. Bara släpp det!
I Italien ägnar man faktiskt väldigt lite tid åt att fundera på vad som passar ihop eller inte. Ändå verkar det som om allting som serveras på matbordet smälter samman i en enda lång, underbar orgie.
Tips för att kombinera rött italienskt vin med maten
- Det enklaste är att titta efter vilket område i Italien som vinet kommer ifrån. Vin passar oftast bra ihop med maträtter som är från samma region. Ett chianti från Siena, i Toscana, passar exempelvis bra med en god tryffel- eller vildsvinssalami.
- Om det står ”fylligt” eller ”mycket karaktär”, betyder det att vinet har en kraftfull smak och passar till smakrika rätter. Till exempel lagrade ostar och vilt.
- Om det står ”sträv” på etiketten så betyder det att vinet innehåller taniner och passar därför bra till mat som är väldigt fet, till exempel charkuterivaror och köttgrytor.
- Byt inte vin till varje rätt – låt maten spela första fiolen och kör med ett eller två slags vin under hela middagen, gärna samma som du använt i matlagningen. Byt först till efterrätten.
- Vad sägs om fisk? Det är ju modernt att dricka rödvin till fisk. Man kan faktiskt dricka rött vin till smakrika fiskrätter, men man väljer då ”lättare” viner.
Bra matchningar av vin och mat
Här är några exempel på perfekta matchningar av vin med olika italienska rätter (som du givetvis kan anpassa efter dina lokala rätter).
- Porchetta (helgrillad spädgris) från Umbrien med en Chianti Classico.
- Coniglio al Rossese, en kaningryta som är typisk för Ligurien, med Rossese di Dolceaqua – ett mjukt, aromatiskt vin som produceras nära Evert Taubes Sanremo.
- Tagliatelle alla Bolognese med en torr Lambrusco – ett friskt, tanninfattigt rödvin.
- Parmigiana di melanzane (syditaliensk auberginerätt) ihop med en fruktig, kraftig Nero d’Avola från Sicilien.
- Agnolotti Piemontesi (ravioli med köttfyllning) i sällskap med en livlig Barbaresco.
- Brasato al Barolo (vinbrässerat nötkött) med ett fullödigt Barolovin.
Klassificeringar för italienska rödviner
IGT (Indicazione Geografica Tipica) med uppgifter om odlingsområde, druvsorter, speciella vintyper och årgång.
DOC (Denominazione di Origine Controllata) uppfyller specificerade krav på ursprungsregion, tillverkningsmetoder och kvalitet.
DOCG (Denominazione di Origine Controllata e Garantita) är samma som DOC med skillnaden att det även är analyserat och godkänt av kvalificerad personal. Följande tillägg förekommer:
- CLASSICO – ett vin från odlingsområdets historiska centrum.
- RISERVA – uppfyller krav på en längre fatlagring.
- SUPERIORE – uppfyller krav på alkoholhalt och lägre skördeuttag.
Kom till Al Dentes Italienska vinprovningar
Utforska Italiens rika vintradition med oss och smaka på exklusiva viner som Barolo, Amarone, Valpolicella eller varför inte bubbelprovning? Våra kunniga sommelierer guidar dig genom en resa av smak och doft, samtidigt som du får njuta av färska delikatesser.
Amaroneprovning – det bästa från Valpolicella
En genuin italiensk vinupplevelse där vi utforskar de finaste vinerna från Valpolicella-regionen
Vinprovning av Barolo – Italiens favorita rödvin
Upptäck de berömda röda vinerna från Piemonte som italienarna älskar mest!
Vinresan genom Italien
En vinprovning med utvalda viner från Italiens alla hörn – från Norr till Syd.
På tal om italienska viner och kulturskillnader
Visste du att många italienare dricker rödvin ur vattenglas? Inte bara det, de späder även gärna ut vinet med en skvätt bordsvatten precis som om det vore saft.
Om detta beror på att vinet upplevs för starkt, att man är snål eller helt enkelt bara väldigt törstig får vara osagt. Men det säger en hel del om inställningen. Vin och vatten är ungefär samma sak. Inget som intas för att det skulle vara lite fint, högtidligt eller berusande. Bara för att det är en del av livet.
En man som hade reflekterat över sådana kulturskillnader var Ingmar Bergman.
Under en flygning från Stockholm till Nice råkade han i samtal med en italienare och samtalet halkade in på skillnader mellan norr och söder.
Efter ett litet meningsutbyte om våra nordiska dryckesvanor sammanfattade Bergman: ”Det må vara vi svenskar berusar oss på sant att lika sant är dock vinet. Men att ni italienare tar er en fylla på maten – så vad är egentligen skillnaden?”
